Sånger från gläntan – recensioner!

”Irma befinner sig någon helt annanstans idag än vad hon gjorde 1991. Närmare bestämt i en lugn glänta… låter ungefär som man föreställer sig att solstrålar som försiktigt bryter igenom lövverk skulle låta.”

(Nerikes Allehanda)

”Irma Schultz Keller har skapat ett album med andliga sånger som inte har något med vare sig samtiden eller popmusiken att göra. Hon har hittat en egen glänta.”
(Dagens industri)

”Ett knippe mestadels förtvivlade sånger i viston där hon med sin fortfarande magiskt skimrande och chosefrisa popröst, söker efter ljus och förtröstan.” 
(DN)
”Sånger från gläntan” består av 10 finstämda spår där sångerskans mjuka stämma oftast står i centrum, på sju av låtarna omgiven av Katarina Kammarkör. Det här är stillsamt, i ett gränsland mellan folkvisa, pop och psalm. 
(Metro/TT)

”Musiken är sammanvävd med Katarinamässan och den Stockholmsteologi som utvecklats där som betonar människans svaghet och den aldrig sinande nåden. I den meningen är detta en intressant kyrkomusik i tiden.” 
(SVD)

”Sånger från Gläntan är en perfekt titel på Irmas nya album. De stillsamma och sökande sångerna porlar lika rofyllt som en skogsbäck.”
(GP)

Kära vänner! Nu är videon klar! Sprid budskapet!

Håll om mig

Nu finns singeln uppe! Irma Schultz Keller – Håll om mig

håll om mig Irma Schultz Keller 15 jan

 

Sånger från Gläntan – ny skiva av Irma Schultz Keller

Sånger från Gläntan

Sånger från Gläntan – ny skiva av Irma Schultz Keller

Release 11 mars 2015.

Text, musik och produktion av Irma Schultz Keller förutom tre av texterna;  en Karin Boye, en Tomas Tranströmer och en av Ylva Eggehorn. Katarina Kammarkör medverkar på sju spår, under ledning av Hans Vainikainen.

I gläntan kan du inte gömma dig. Där möter du dig själv, med allt vad det innebär. Det här är tio spår om saknad och längtan, om när livet inte blir som vi har tänkt oss och i kölvattnet av allt det, en spirande tillit.

”Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse”, skriver Tomas Tranströmer. Det finns en nåd och tröst i den raden, tycker jag.

Nog har vi alla någon gång tappat fotfästet, gått vilse. Då, när det är som svartast, kan gläntan plötsligt visa sig. Mitt inne i den snårtäta skogen, den till synes ogenomträngliga massan av träd, svek och lövverk. Där är gläntan med sitt egendomliga ljus. Det lyser liksom både inifrån och uppifrån. Genomlyser dig. På gott och ont. I gläntan kan du inte gömma dig. Där möter du dig själv, med allt vad det innebär.

Att gå vilse. Spontant är rädsla förknippat med det. Att inte veta om räddning finns. Att inte känna igen sin omgivning. Att kanske inte känna igen sig själv. Men tänk om vi faktiskt är på den rätta vägen, just när vi är vilse?

Något om musiken.

Det är sånger med ett nordiskt tonspråk från pop, visa, folk- och körmusik.

Något om omslaget.

Jag letade länge efter rätt bild till omslaget. En glänta hade varit för platt och inte helt sann då den glänta jag formulerar mig kring är mycket mer än en glänta i skogen.  Jag har en förkärlek för att samarbeta med konstnärer (senast Tina Axelsson och Ylva Ceder) och när jag av en lycklig slump dök på Johanna Karlssons ”Sträcka XVIII” så var det helt rätt. En inverterad glänta. Ett negativ av en glänta. Och en poetisk tolkning.

Medverkande.

Johan Berthling – kontrabas, Andreas Söderström – gitarr och trumpet, Alexander Zethson – klaviatur, Nino Keller – slagverk och Johan Lindström – guzeng, elgitarr och pedal steel. Katarina Kammarkör under ledning av Hans Vainikainen.

Skivan släpps av Katarina Församling och Blå Rymd och kommer finnas till försäljning via Naxos, I-tunes m fl. Den kommer även säljas i Katarina Församling eller direkt via mig: i.s.k@tele2.se

För intervjuer och promotion:  kontakta Liza Berthelsen på liza@border.se

Irma Schultz Keller, januari 2015.

 

 

 

Konsert i Mölnlycke kulturhus 13 september 2014

Välkommen på konsert den 13 september 2014 kl 19.00 i Mölnlycke Kulturhus, Härryda.

Jag kommer sjunga mina översättningar av Joni Mitchell och visa filmprojektionerna från Kanada.

Med mig har jag Martin Hederos, klaviatur och Andreas Hourdakis, gitarr.

Vi ses!

 

/ Irma

Ett klipp från sommaren 2013

 

Kajskul 8 Göteborg 18 juli 2013.

Irma fängslade publiken

Irma förtrollade sin publik

Irma Schultz Keller har rest i Joni Mitchells fotspår.

Irma väckte Joni till liv

”Hur kan någon artist, och dessutom i lilla Sverige, göra Joni Mitchell rättvisa? Denna vemodiga, klangfulla, ­kraftfulla, men ändå så sköra sång­artist. Hon som alla artister hänvisar till som inspirationskälla. Hon som alla musikintresserade, ­såväl hipstern som traditionalisten, har skivor med hemma i Ikea-hyllan. Och har de inte alla skivor, har de garanterat ­albumet Blue (1971), som utan att överdriva kan räknas till en av de bästa skivor som gjorts i modern tid.
Popsångerskan Irma Schultz Keller kan göra Joni Mitchell rättvisa. Jag vet inte hur det går till, vilka knep eller trix hon använder sig av, men det funkar.
Långt inne i en snötäckt, kolsvart skog står ett långt, smalt och svartklätt väsen på scen. Hon virar sina långa fingrar runt mikrofonen, lägger huvudet på sned och får ett plågat ansiktsuttryck. Så kommer den, lika naturligt som en andning, rösten som får hela publiken att glida in i ett tillstånd av dvala. Den är klangfull, gåtfull och självutlämnande.
Fredrik Hermansson hakar på med sitt utsökta dragspel, lika lätt och ledigt som snöflingors fall till marken. Samspeltheten är lika kompakt som mörkret utanför Skottvångs grufva.
Irma Schultz Keller varvar musiken med berättelser från Joni Mitchells liv. Barndomen i Kanada, då Joni drabbades av ­polio och länge låg på sjukhus. Hur Joni på grund av polion senare fick svårt att ta gitarrackord, vilket fick henne att stämma om gitarren och skapa nya, unika klanger. Tiden som folksångerska i 60-talets USA avhandlas, liksom bortadoptionen av dottern.
Framförallt Blue-låtar spelas och texterna har skrivits om till svenska. Fungerar oväntat bra. Vid sidan av scen projiceras bilder av Irma Schultz Kanada-resa. Störande till en början, men skönt som omväxling mot slutet. En eloge till Skottvångs grufva som lyckades få till fantastiskt ljud inne i lokalen.”
Josefin Branzell Hertz
Södermanlands nyheter 15/2 -11

Konsert med nytt material!